Livsnjutarmåndag

Livsnjutarmåndag är en institution som inte bör försummas. Off the Record har bedrivit denna verksamhet ett bra tag nu. Den infaller väldigt frekvent på måndagar och syftar till att försöka kombinera behovet av att gotta sig och ta till vara på en dag som kanske inte alltid är den festligaste. Måndagen platsar lätt på en topp sju-lista av veckodagar men blir ofta lite bortglömd när det gäller njutandet. Som sagt så är livsnjutarmåndag ett måste för att få den inledning som krävs för att den nya veckan ska tas emot på bästa tänkbara sätt eftersom den alltför påtagliga söndagsångesten ofta hänger kvar och får härja fritt när man i stället behöver skaka av sig den rejält. Det enda som kan tänkas hindra att händelsen inte blir av är möjligtvis vinterkräksjukan eller att Galenskaparnas ”En himla många program” börjar gå i repris på tv (de nämnda och After-shave i våra hjärtan).

Under händelsen, som allt som oftast utspelar sig på kvällen, kan man göra både det ena och det andra, det är inte det väsentliga. Det viktiga är att det är gemenskap, harmoni och livsnjuteri inblandat, gärna i en stor röra. Vanligast är det matlagningskonst som är på dagordningen. Vi har även diskuterat virkning eller stickning som tema någon gång men har inte riktigt gjort slag i saken än men det är bara en tidsfråga och då kommer ni allt få veta hur det gick till.

En gemensam middag är aldrig fel och just idag kom det sig så att det blev pizza valet föll på. Som underhållning visades Monty Pythons Holy Grail. Inte första gången den filmen åtnjöts men en favorit. Häxsekvensen med byborna upprepande skrikande ”we found a witch, burn her” och där de till varje pris ska bränna den stackars utklädda häxan är en av de kanske småmuntraste i filmhistorien.

Pizzorna då? Jo de gick inte av för hackor och var riktigt mungoda. Kanske de mest lyckade i både manna- och kvinnominne. Tack för denna gång, nästa livsnjutarmåndag kommer alltför säkert inträffa om ganska exakt en vecka. Kanske står knyppling den gång på schemat.

Äntligen medlem!

Efter många om och men är jag äntligen registrerad på Of the record. Känns förhållandevis bra trots mina bristande kunskaper och erfarenheter inom den snåriga blogg terängen. Tack för i helgen alla! En mycket trevlig sammanstrålning i min boning med mycket gott sällskap och god förtäring, Brie osten var utsökt, biocheken och tet även så i den bistra hösten, tack!

Off the Rec möter brasilianare i Stockholm

Jag var i Stockholm i helgen med Joanna & Co. och gick på Debaser och såg det brasilianska bandet Cansei de Ser Sexy (även kallat CSS).


Resan började från tunnelbanestationen, som förövrigt ligger ovan mark(!). Stockholmsbor, försvara er! Notera Globen, som på riktigt är lila och inte vit. Stockholmsbor, förklara er.


Här sitter tunnelbaneföraren på vagnen och styr loket via någon trådlös handkontroll. Det måste vara svårt att köra, han ser helt galet koncentrerad ut.


Här ser vi CSS spela. Det var en galet skön show och bandet var hur vilt som helst. Bandet är utan tvekan bättre live än på skiva.


Som medlem i Off the Record-redaktioner har man ju lite rättigheter. Då bland annat att träffa sångerskan i bandet och få en autograf...


...eller att få en egen pissoar.

Bandets musik kan du spana in på deras MySpace-sida.

Här händer ju aldrig nåt

Timo Räisänen, Britta Persson och Anna Ternheim har någon gemensamt. Någon som vågar sig på en gissning? Nä, trodde det. Alla gästar nämligen Jönköping för en spelning i helgen. Aldrig förr har väl detta hänt i vår lilla stad. Antagligen första gången man med svårhet kan uttala orden: "Här händer det ju aldrig nåt!"

Emelie en sång till dig

Off The Record skapar ju inte bara god stämning runt omkring sig med sin blotta närvaro. Vi använder också ljudvågor i musikform. En god vän till oss fyllde nyligen år och som de goda människor vi är fixades en speciell present.

Låten Emelie, varför tvivla spelades in i Malmborg Records (där även Mikael Malmborg och Above The Smithy spelar in sitt material) under övervakning av nästan samtliga medlemmar. Efter en inspelning fylld av skratt, falsksång och grymt mycket känsla bar det iväg till födelsedagsfest med den fortfarande rykande varma färdigbrända skivan. Repeat är ett ord som får en stor innebörd när födelsedagsbarnet Emelie Danielsson fick klämma in skivan i stereon. Enligt egen utsago så verkar hon ha uppskattat gesten och vi fick varsin kram för besväret.

Emelie, den här är du väl värd. Lyssna på Emelie, Varför Tvivla här. Off The Record ber om att få återkomma med fler låtar senare.

Kvalitetstid med Bo Kaspers

Inte var dag man är på konsert tillsammans med päronen – men trevligt med lite kvalitetstid tillsammans innan man drar iväg utomlands. Temat för kvällen var Bo Kaspers Orkester, och förväntningarna var höga!

Allt började väldigt bra – kom från höstmörkret och klev in i Jönköpings ljusa konserthus! Väl inne i nersjunken i den sköna fåtöljen följde jag de ca 1000 andra förväntansfulla besökarna. Allt komponerat till The Postal Service album Give up pumpandes ut från den enorma ljudanläggningen! Lokalen kändes rätt mäktig och inga ”pandor” i sikte - jag drog en snabb slutsats att detta verkligen var annorlunda mot konserten med Håkan Hellström på Liseberg i somras.

I samma stund kom ”orkestern” in och drog igång kvällens spelning med en rivstart – vi sitter i samma bil! De nya låtarna har vad man kan säga ett Bo Kaspers ”2.0 sound” – lite rakare, rockigare och syntigare - lite som ett mjukt Kent hörde jag någon säga.. kanske det!? Alla fall, trots Bo Kaspers ny kläder kännas soundet igen i mycket. Det är finurliga och insiktsfulla texter, det finns känsla, en otrolig musikalisk talang men tyvärr lite mindre av känslosam jass än tidigare.

En höjdpunkt i mitten av konserten var dock när de bytte ut synten och rullade fram det gamla pianot, gittatarristerna bytte från el till akustisk och den vackra kontrabasen fick kliva fram i strålkastarljuset för att ge plats till lite av det gamla ”soundet”. Publiken var inte långsam med att svara när Bo Sundström satta igång hyllade låtar som ”Semester” och ”Hon är så söt”. Nu fick de verkligen sträcka ut sig på scen och det jassiga, och i min synpunkt bättre Bo Kaspers ,var tillbaka för en stund i en musikalisk uppenbarelse.

Nu inte sagt att resten av konserten var dålig, tvärtom! Den höll en otroligt hög klass och bjöd på många grymma låtar som jag definitivt kommer ladda mp3-spelaren med, på promenad runt Munksjön. Låtar som ”när du rör dig” och ”är det bara jag som ser” kommer då att finnas med på spellistan – tyvärr då inte med samma känsla, stämning och Bo Sundströms sköna mellansnack på norrländska!

En man som lever studentliv

En man som lever studentliv är en Oldsberg. Han har fiskat i flaskan i många vevor. Det tar oss osökt in på spåret. (eller jo, det var nog gansa sökt ändå)

Det speade vi hela dagen idag. klicka här fytusan skål på det folket.

Den sista sittningen

Trots att det är en vecka sen nu så är jag tvungen att kommentera mkv-programmets sedvanliga herrsittning. Sådär sedvanlig förresten i och med att det är damernas tur vartannat år. Studenttiden lider väl inte riktigt mot sitt slut än, har ändå omkring 27 veckor kvar, men den sista tiden ska spenderas utomlands och detta var den sista ordinära sittningen för oss. Off the Record var såklart på plats med undantag för korren och vissa feminina medlemmar.

Tjejerna gjorde ett bra jobb och underhöll oss på det After-Ski sätt som det var tänkt. Med undantaget för lustigheten att de hemligt bad en av deltagarna att håna dem själva på scen för att få det lite mer livat blev tyvärr motsatsen och en hätsk och hotfull stämning låg latent och svävade över oss ovetandes om dådet.

Sittningar hör ihop med studentlivet men efter att ha vistats på otaliga är det inte längre en sån höjdpunkt det en gång varit. Mkv ettorna och tvåorna njöt och söp i fulla drag. Visserligen gjorde Off the Record detsamma men inte med samma inlevelse. Numera känner man sig som Chris uttryckte det ”lite för gammal för det här”. Lekarna på scen och skrikande vid bordet kändes inte så aktuellt att delta i längre.

Visst ska sittningarna fortsätta att få vara fester, fortsätt njut av dem för all del, men vi tackar för oss nu. Det fina med sittningar enligt mig är helheten, det är ev förkrök, sittning, mellanfest och sen utgång på det. Men det viktiga och trevliga är att alla samlas, inte sittningen i sig. Alla är med och det blir en härlig gemensam händelse.

(Dock kan man trots ovilja att leka fortfarande spöka ut sig som ni ser på bilden. Ignorera bilmekanikern, vet inte var han kom ifrån)

jagvillhabostad.nu

Er kära Lundakorre är på bostadsjakt, vilket för övrigt 27000 andra personer i den här staden också verkar vara. Jag antar att det är sådana här stunder man kommer se tillbaka på när man står där i frysdisken på Ica Kvantum i framtiden febrilt rotande bland fiskbullar och färdigstekta oxmedaljonger och med skrikande ungar i hasorna. Man kommer då att minnas den tid då man inte hade en fulltecknad kallender och post-itlappar över hela datorskärmen. De dagar då man vaknade upp på morgonen och inte visste vad man skulle laga till middag. En på många sätt skön och väldigt bra tid! Men charmen med att vara ung till trots så kvarstår faktum, det ni just nu ser här till höger kanske är undertecknads framtida bostad; stilren design, öppen planlösning och naturnära läge tror jag beskriver den ganska så bra!?

Pengabrorsan...

Anders Wendin aka Moneybrother har trots missnöje från Burning Heart spelat in ett gäng låtar på svenska - off the record tackar och bockar.

Dagens låt: "Dom vet ingenting om oss" som du höra på www.moneybrother.net

Mera livsnjuteri till folket

Jag tycker synd om alla de människor som stressar och mår dåligt för att må bra och smälta in i den fräscha hälsotrenden med GI-metoder, nya sorters extra nyttiga spannmål, mättat och omättat fett, hälsoprogram, kolesterolvärden och TV4-kockar som lagar coscosfyllda rödbetor och försöker övertyga oss om att det är super gott.
Många av de som stressar för att passa in i hälsolivsstilen är tjejer som inte ens behöver att tänka på fetter och points. De sitter där med sina sallader sju dagar i veckan, pressar i sig tre liter vatten om dagen och stressar för att inte komma för sent till sin pilateskurs som de har efter poweryogan. Till dem säger jag STANNA UPP OCH NJUT.
Jag tror till exempel inte på att helt vanlig husmanskost är farligt, eller att standardmjölken bara är för barn. Jag äter precis det jag vill, när jag vill, livet är för kort för att räkna kalorier. Men när jag ska läggar pengar på fett vill jag självklart ha det bästa, kvalitetsfettet. Jag äter därför nästan aldrig godis eller chips, istället njuter jag av bakverk på konditorier minst en gång i veckan. I pajer (då menar jag inte vegetariska fullkorns pajer utan de pajer som förtärs med vaniljsås) och bakelser är det enligt mig en helt annan kvalité på fettet.
Jag förstår inte varför man reagerar om någon äter två bakelser i veckan det är ju accepterat att äta två påsar chips på samma tid?
Varför egentligen köpa en påse massproducerat godis från fabrik när du för samma pris kan få en bakelse som någon lagt ner så mycket mer kärlek på?
En av landets största livsnjutare är en man med ett härligt omfång, han heter Jan Hedh och är min idol. Jan Hedh är Malmös bästa konditor och han älskar precis som jag bakverk och choklad. Om han inte varit i övre medelåldern, gift och antagligen morfar så hade jag friat till Jan Hedh. Vem vill inte ha en karl vars passion är choklad och bakelser.
Jag vill starta en gastronomisk livsnjutarturné där jag reser land och rike runt med Jan Hedh och lära människor att slappna av. Det handlar bara om att sluta med allt skräp som McDonalds och Snickers och satsa på köttgrytor och bakverkets ädla konst.
”Off the record” säger ja till livsnjuteri.

Tack Zimmerman!

Som du själv skulle ha sagt det: words are overspoken...jag vet att du menar Joan...och jag vet att du ångrar dig...

It ain´t me babe

Go 'way from my window,
Leave at your own chosen speed.
I'm not the one you want, babe,
I'm not the one you need.
You say you're lookin' for someone
Never weak but always strong,
To protect you an' defend you
Whether you are right or wrong,
Someone to open each and every door,
But it ain't me, babe,
No, no, no, it ain't me, babe,
It ain't me you're lookin' for, babe.

Go lightly from the ledge, babe,
Go lightly on the ground.
I'm not the one you want, babe,
I will only let you down.
You say you're lookin' for someone
Who will promise never to part,
Someone to close his eyes for you,
Someone to close his heart,
Someone who will die for you an' more,
But it ain't me, babe,
No, no, no, it ain't me, babe,
It ain't me you're lookin' for, babe.

Go melt back into the night, babe,
Everything inside is made of stone.
There's nothing in here moving
An' anyway I'm not alone.
You say you're looking for someone
Who'll pick you up each time you fall,
To gather flowers constantly
An' to come each time you call,
A lover for your life an' nothing more,
But it ain't me, babe,
No, no, no, it ain't me, babe,
It ain't me you're lookin' for, babe.

Som sagt håller Off the Record på med lite allt möjligt. Bland annat har vi slängt ihop en TV-produktion kring grus, salt och annat som kan tänkas underhålla vägen under den hala vintern. Kolla in den här!

Söndags Quiz!

God morgon!
Lagom till kaffet serverar här ”Off the Record” söndagens quiz. Artisten som söks har något att göra med wienerbröd, ett ankare och kungen – Lycka till!

Vuxenpoäng: 40

Få hade väl anat det från början men fredagkvällen blev en riktigt lyckad liten grabbkväll. Till en början så puttrade pojkarna igång en rejäl gryta Chili con carne som avnjutes med lite skivad baguette och ett liten men ytterst smakfullt glas med portvin. Efter maten bjöds ett lika litet men fortfarande välförtjänad kupa med cognac. I de efterföljande timmarna åkte cigarrerna fram och middagsgästerna begav sig in till herrrummet för att suga på en riktigt het karamell. Såklart så snurrades också en gammal hederlig vinyl-spelare igång med lite varierat innehåll som passade till de olika whisky-sorterna som tillbjöds herrefolket. Vuxenpoäng: 40
Tillägg: Rökdoften sitter fast i väggarna som en grävling i en rävsax.

Pay me my money down...

Bruceinlägg no 2. (Vill passa på och tacka vår lundakorre för det tidigare inlägget samt för en trevlig kväll i globen.)

Det är en riktigt ruggig måndagskväll. Det är kallt, blåsigt och regnet infinner sig sakta men säkert framåt kvällstimmarna. Strax innan globen intas slafsar vi i oss en ganska äcklig kebabtallrik på en lokal pizzeria i kvarteret. Vi låter de flottiga stripsen ledsagas ner i strupen av en tillräckligt avkyld folköl. Maten hade vi nog klarat oss utan men ölen var knappast bryggd förgäves.

Dryga timmen senare äntrar bossen himself scenen tillsammans med sitt 17-manna band. Förväntningarna är faktiskt rätt höga inför spelningen som han kickar igång med en fantastisk folkinspirerad ”Atlantic city”. Jag är långt ifrån besviken. Just denna kväll hade jag inte velat se Bossen med sina trogna vapendragare i E Street Band - det är precis det här jag vill se; en gnistrande, sprakande och varm brasa som ger oss ljus och värme i höstmörkret.

Det märks tydligt att mannen med underbett hyser stor kärlek till sina musikaliska rötter. Influenserna är många och vi får till och med höra en reaggieflört i ”Love of the Common people”, som dock är det svagaste kortet ikväll, vilken i sin tur bevittnar att ribban ligger på världsrekordhöjd ikväll.

Extasen är total i låtar som ”Jacob`s ladder” och ”My Oklahoma home” som till och med får vår 85-åriga läktargranne att resa sig upp i stolen för att svänga på höfterna. Vi var dock lite rädda att lårbenshalsen skulle ryka vid ett par tillfällen men så blev inte fallet. Vidare bjuder bossen på magiska versioner av ”The River” och ”The Ghost of Tom Joad” som för övrigt är två av kvällens stora höjdpunkter tillsammans med en känslosam ”When the saints go marching in” som ger ett fullsatt globen gåshud. Snacka om att tiden står stilla i de lite dryga 2,5 timme konserten pågår, och Mr.Springsteen är verkligen en expert på att få sin publik att glömma gårdagen och morgondagen, det är bara här och nu som betyder något. Jag hävdar bestämt att precis vem som helst hade haft en fantastisk kväll, även de som inte är trogna fans, för säkert är att gubben är lätt att ta till sig. Glöden, nerven och framförallt glädjen som det stora bandet på scenen skickar ut i en våldsam fart är oerhört svårt att undgå, varpå frågan man ställer sig är: Blir det bättre än så här? Ja antagligen, för gubben verkar ju aldrig sluta förbrylla.