Digitalt julkort: God Jul!
Efter att igår ha haft avskedsfest med gänget så satte jag mig på tåget hem till om inte kanske varmare breddgrader så i alla fall sydligare. Sista festen någonsin hos Jacob var det, känn på den! Hans håla mitt på Tändsticksgränd har varit en intensiv plats för fest och umgänge. Tyvärr den sista men det låtsades vi inte om även om jag själv tog det lugnt. Steg ur sängen idag kl kvart över sju, tåget gick halv nio. Hemma i stan var man kl kvart i tio och färd hemåt med morsan väntade där.
Julen har inte direkt infunnit sig i mitt medvetande förrän jag kom hem idag egentligen. Framförallt c-uppsatsen har tagit den mesta av tankeverksamheten men även utlandsstudierna, avsked från alla och andra saker jag inte tänker nämna här har varit orosmoment i det inre. Men det släppte direkt. Måste berömma familjen som anstränger sig som den för att det ska bli så bra som det bara går. Framsidan av huset är upplyst av ljusslingor, dofter i köket och en sedvanlig stor och ståtlig gran med klappar under, tack för det! Nostalgisk som jag är så vill jag ha det såhär. Äntligen kommer den känslan man hoppas man aldrig ska förlora men som ändå blir mindre med åren, i morgon julafton. Jag vill ha det som Ulf Lundell beskriver i låten ”Låt det snöa” från skivan ”I ett vinterland” som varmt rekommenderas.
”Låt det bli snötyngda granar vid en stockstuga i bergen igen. Tänd dom där ljusen jag vill känna dofter av stearin. Håll grytan kokande, måla världen varm med den röda färgen igen”
Inte för att Julen är så viktig ur ett större perspektiv, utan bara för att jag har en romantisk bild av hur det ska vara och den kommer från barndomen. Den bilden vägrar jag göra mig av med. I min värld är snö en stor del men den lär vi inte se röken av i år.
Så jag vill passa på att önska alla i Off-the-Record och alla andra härliga människor en riktigt God Jul. Detta blir mitt julkort till alla (har dessutom med avsikt glömt att skicka riktiga julkort i år) och se till att ni mår så väl.
Dessutom beskriver Viktor Rydberg det allra bäst, möjligen uttjatad men riktigt vacker:
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken
Endast tomten är vaken
Här tillsammans med mormors vovve Max i en outstanding symbios framför granen. Vi mår himla bra där.
Att jag utnämner den till den bästa beror såklart på att denna gång så kände man en väldigt stor majoritet av dem som behagade komma. Det var dessutom fler än vanligt som köpte biljett och tack för det. Det är en underbar känsla att under middagen komma på sig själv med att inse att man känner precis varenda kotte runt bordet. Det sitter folk från alla tre årskurser och man kan i stort sätt säga vad som helst till dem utan att på något vis göra bort sig. Man kan i princip bete sig som ett svin och komma undan med det men det är kanske att ta i en smula. De tidigare åren har man alltid känt av en stel känsla, lite av stundens allvar, att det är en riktigt fin middag där man ska bete sig på ett visst sätt. Denna gång var det mer gå dit, tuta och kör och ha det bara himla gött, inga konstigheter. Sen efter middagen när alla har fått i sig lite och musiken sprakar igång så blir det ett riktigt stort dansgolv där alla skuttar runt med ett stort leende på läpparna.
