Nu nalkas ännu en kväll

Nu är det dags för sittning igen. På något sätt så är det till viss mån uttjatat. Snart tre år av sittningar. Ändå så pirrar det någonstans långt där inne. Att få bli barn på nytt igen och leka, för sittningar en en sorts lek.

Samtidigt känns det som det är en stor övning inför vuxenlivet, middag sittandes vid bord. Vuxenfester. Vanligtvis när man festar, springer man runt som en iller mellan kök, soffor, sängkanter eller korridorer. Alla skall man hinna mingla med. På sittningar sitter man där, med samma personer, i två-tre timmar.

Vi kan ju tacka högskolans traditioner för att vi inte har förnedringsteman på våra sittningar som så många högskolor (LÄS: dagis) har. Jag har en kompis vid Chalmers, där tvingas man klä av sig, göra helikoptern, ta på andras könsorgan och supas aspackad. Kul!

Skål, så ses vi i dimman så lär vi återkomma med ett flertal eftertankar till festen och kanske till och med bilder.