Lysande Håkan!

(en något sen resension av nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått)

Det är få artister som lyckas beröra mig så med deras musik som Håkan. Jag vet inte hur han gör det och spelar ingen roll, det är bara så förbaskat bra! Energin, viljan, värmen och den totala närvaron i hans låtar gör att han sjunger rakt in i mitt hjärta! Detta är jag naturligtvis överens med ungefär hälften av Sveriges befolkning för som vanligt delar Håkan Sverige i två läger. Antigen älskar eller så hatar man karl'n! Jag tycker dock synd om de som ännu inte sjungit ”en vän med en bil” ihop med sina bästa polare på ett svettigt dansgolv glada som popcorn.

Någon beskrev ” nåt gammalt, nått nytt, nåt lånat, nåt blått” i jämförelse till Håkans andra skivor och liknade dem vid en helkväll där ”känn ingen sorg… ” är förfesten till en vild kväll på stan. Ser man denna liknelse så landar helt klart ”nåt gammalt, nått nytt, nåt lånat, nåt blått” rätt ner i söndagens huvudverk och verklighet.

Många låtar handlar om brustna hjärtan och känslor som inte vill dö, men inte heller kan leva. Något som han sjunger om på förra skivan i ”Brännö Serenad” (på väg hem från festen i besvikelsens gryning, om man ska följa fest temat). I ”nåt gammalt, nått nytt, nåt lånat, nåt blått” har gryningen blivit till morgon och det är dags att gå vidare, lyssna på ”Går vidare”.

Låt nr fyra ”Jag vill ha Allting” börjar på vad som låter som en tågstation och fortsätter sedan ut med taktfasta hjärtslag längs ett spår där hopplösa relationer efterlämnas vid var station tåget stannar vid. Kompositionen är så vacker, kärleken har sviket mig allt för många gånger viskar Håkan.

Håkan presenterar här några låtar som hade passat som soundtrack till de där hopplösa stunderna när man inser att den man älskat är förlorad och man tycker så förbannat synd om sig själv. Det handlar om omöjlig kärlek och brustna hjärtan, men med en insikt av att tåget faktiskt rullar vidare (mot nya klubbland)

Slutbetyg: RRRRR