Wonderful!

Underbettet från New Jersey aka The Boss aka Bruce Frederick Joseph Springsteen var igår i Globen och sjöng för den svenska publiken och för världsfreden. Självklart var Off-the-Rec på plats och kan nu ge en exlusiv rapport från "The Wonder in Stockholm" som det kommer att kallas. Konserten bestod till ungefär nittiofem procent av storbandsröj och till nittiosex procent av lägereldsnostalgi, stora afrikanska mamas, brustna stämband, brustna hjärtan och avdammad folkmusik. Allt tillsammans var som ni säkert förstår brilljant och stuntals bara fanatastiskt bra! Något omtummlad och urblåst så passade det utmärkt med några kalla malt och allsång med alla fans efteråt. För övrigt en blandad skara människor bestående av ensamma mammor, kusiner från landet, innerstadsyuppies och en och annan medborgare som en själv, alla förenade och förbrödrade samtdigt som introt till "Jacobs ladder" dundrar ut i oktobernatten. Ja, otroligt var ordet, sen att tåget gick hem tidigt som bara fasen nästa dag, (på så sätt besparade man sig både några hundringar för övernattningen och ett antal timmars skönhetsömn) gör inget när konserten var så förbannat, knäckande, helvetiskt.......bra!

Kjelleman

När vi ändå som i söndagsquizet pratar om sexiga medelålders män så vill jag passa på att göra en hyllning. Ni som inte har sett Mäklarna på SVT 1 söndagar får börja kika på det nu. Kjell Bergqvist är på sitt sedvanliga sett ett ärkesvin som inte borde få gå lös. Han ljuger, lurar folk, försöker sno saker och är otrogen, alltså i högform. Jag bara sitter och njuter av det, så himla go är han. En snäll Kjelle hade inte gått att ta på allvar och det finns en liten skara skådespelare i Sverige som kan spela ett svin med sådan pondus. Svineliten är Johan Rabaeus, Mikael Persbrandt och Jonas Karlsson men även Ruben Salamander och Lennart Jähkel behärskar konsten. Men nu ska vi inte dra upp dem.

En annan sak som gör att man bara älskar herr Bergqvist är för hans tacktal vid Guldbaggegalan (tror det var 2002) när han vann pris för bästa manliga huvudroll (Den bästa sommaren). Han inleder med att tacka sig själv ”Tack Kjelle” och fortsätter med ”det där gjorde du jävligt bra”. Visst kan man tycka att det är lite väl egocentriskt men det finns ändå en glimt långt bak i ögonfransen. Fast även Kjelle har fläckar på sin haka. Han har förmågan att ta ut svängarna och vara lite väl burdus ibland i vissa sammanhang, han håller inte direkt käft om vad han tycker på gott och ont.

Hursomhelst tyckte jag han var värd en liten hyllning som det ärkesvin han är. Kjelle gör sitt för att den imaginära filmvärlden ska förbli en lagom rolig plats att leka i.

Söndags Quiz!

Ernst Kirchsteiger har den senaste tiden kunnat ses på ett antal olika ställen runt om i världen - det är inte illa jobbat att både stå målvakt i Greklands fotbollslandslag och samtidigt hinna snickra o bygga på hus här hemma i Sverige!

Men detta har väckt Off the Records misstankar – vi har börjat ”ana ugglor i mossen” så att säga. Vi kan nu avslöja att det hela rör sig om en konspiration – Ernst är alls inte alltid Ernst, utan någon annan!?

Vi har hittat 4:a misstänkta Ernst kopior – finns det fler?Hjälp Off the Record att hitta den riktige Ernst Kirchsteiger!

Premiär!

Nu är det premiär för Off-the-Records Lundakorrespondent! Jag tänkte i fortsättningen serva er med det senaste, flashigaste och hetaste studentlivet härifrån Lund! Toopaaplan och Bongo bar i all ära men det är på Mårtenstorget i Lund "the shit goes down" som vi säger här i Skåne!

Nej, som den exil-smålänning man är så klappar ändå hjärtat för Vätterns Pärla, och då är det ju väldigt kul att läsa lite om vad som försiggår där uppe i Jönköping här på Off-the-Record. Så det var ju såklart en stor ära för mig att få möjligheten att bidra till denna eminenta blog!

Kvällens rapport: Kommer precis hem från att ha varit och sett filmen "Babel" på bio med en av mina lägehetspolare. Det var en väldigt bra och gripande film och jag rekomenderar alla att gå och se den! Annars har det varit en ganska så vanlig vecka här nere i betåkern, var ute på Smålands nation (såklart!) i onsdags och sänkte några Newcastle Ale för att påminnas om gamla Bongo samtidigt som jag lyssnade på något obskyrt band som stod och harvade i kulliserna. Det var trevligt, så det kan säkert bli fler kvällar som tillbringas där.

Nu skall jag nog ta mig en liten öl tror jag, det är jag värd!

Hösten är här!

Lyssnandes till St. Thomas - Into the forest

Nu är det verkligen höst. Och är det inte lite mysigt med hösten ändå? Man får tillfällen att krypa ner lite extra i soffan eller sängen, tända lite ljus, läsa en trevlig bok, ta en promenad med sitt favoritband i lurarna, dricka lite varm choklad, kanske tom en picnic utomhus med lita glada vänner och filtar? Det sägs alltid att hösten är grå och trist men det börjar ju faktiskt ganska färgglatt. Nu är det bara att vänta in höststormen också... Mums!

Fyll HLK med vatten

Off the Record gillar att hitta nya vinklar på vardagliga saker. Vår fantastiska högskola HLK som vi hänger på titt som tätt har en underbar struktur. De olika våningarna och flertalet glasväggar gör att Off the Record vill genomföra ett experiment. Om vi täpper avloppet till det lilla vattenfallet i entrén så kommer det förr eller senare att bildas en stor vattensamling som efter ytterliggare ett litet tag kommer att fylla byggnaden med vatten (ok vi får kanske täta lite dörrar och springor här och var också). Beräknad lagom vattenmassa bör vara lite över våning två.

Tänk att hoppa från fyran och landa i detta plaskparadis. Ligga på rygg och titta upp i taket och filosofera i detta kunskapens palats. Ta en simtur in i datorsalarna (vill dock varna för viss eventuellt kortsluten utrustning) eller bara relaxa i Orangeriet.

En bra idé anser Off the Record. Frågan är bara: När täpper vi till? Bli inte förvånad om du en dag kommer till byggnaden möter oss snorklande vid karuselldörrarna.

Tunga tider

Det är tunga tider för de flesta av oss i Off the Record för tillfället. Det främsta skälet är den hemtenta som vi sitter och plitar på. Och det märks att vi inte är ensamma om det. På helger och lågt in på vardagskvällarna när man borde hålla sig bort från arbetet sitter fortfarande fler än vanligt flitiga elever och sliter sig i håret och knappar på tangentborden i datorsalarna.

Trots att det kan vara hur svårt som helst, så måste man kunna se ljuset på andra sidan. Den dag när man lämnar sin hemtenta, belåten och minst sagt tacksam för att det är klart, kan man andas ut för en stund. Man måste se de ljusa stunderna man kan belöna sig med när det är över.

Nu lär vi knappast kunna varva ner oss allt för mycket ändå, till jul skall vi ha vår C-uppsats färdig. Det betyder många långa kvällar framför Word och läroböcker innan man kan höra den dova mjuka dunsen när man släpper ner den utskrivna uppsatsen i examinatorns låda.

I brevlådan!

Kolla vad som kom på posten idag - ett vykort från Off the Record!

14/10 - 2006
Hallå där hemma!
Hoppas ni mår bra? I helgen har vi varit i Malmö och sett på Ryan Adams..
Ryan var på lite dåligt humör och pratade inte så mycket - men bjöd ändå på över två timmar av skönt gitarrlir o vacker sång!
Kvällen slutade inte med Ryan dock , det var bara början..
Det som startade med en het falafell skulle sluta med ett ännu varmare dansgolv!
Musiken var bästa tänkbara och tempot steg i takt med ett ännu gladare humör!
Vem hade trott på morgonen att man skulle få se Chriss o Jake "kasta lasso" uppe på scen till the Smiths – ”Big mouth strikes again” – humörtopp, ett varmt dansgolv och med två heta killar på scen som tyckte de var kungar!

I brist på annat

Grabbarna är i Malmö för att om några timmar uppleva Ryan Adams på KB. Själv har jag varit på Systembolaget och köpt mig en halv flaska rödvin. Måttlighet, mina vänner. Sitter i Hc317 (för övrigt den mest behagliga datasalen på skolan) och lyssnar på Ryan Adams. Tänkte det var dags att jag försökte upptäcka något annat än New York, New York och Come pick me up. Man vill ju försöka följa med i eftersnacket. Vänta, nu inser jag att ovanstående formuleringar får det att framstå som att jag sitter och dricker rödvin - här, nu. Men nej, inköpet av rödvin är för kvällen. Jag ska på fest hos en ganska ny bekantskap. Jag skulle kunna beskriva honom som en manlig version av mitt bästa jag. Detta faktum resulterar i att vi pratat i mun på varandra när vi setts. Och eftersom vi verkar vara lika, skrattar vi åt varandras formuleringar. Efteråt känns det lite som när man precis gjort en bra tenta, sett "Amelie..."-filmen och tar en sedan länge efterlängtad klunk rödvin. All of the above. Tillvaron känns hoppfull på något sätt. Även om bekantskapen skulle rinna ut i sanden framöver kan jag alltid klämma i med ett "jag lärde mig i alla fall mycket". Det borde nog vara målsättningen med allt man företar sig. Insikter och utveckling. Nu tänkte jag lämna lägesrapporten över känslolivet och istället göra ett överskådligt och kanske mer praktiskt inslag.
Håll till godo - en lista kallad "Jag kallar det veckans...":

• upptäckt-av-innovativt-mode: http://www.t-post.se/ Sign me up, Tobbe! Om det inte vore för att jag snart beger mig till Amerikat...
• bok-som-inspirerar-mig-så-att-jag-får-ont-i-magen: Kärlekens historia, av Nicole Krauss. En HELT fantastisk skildring av en mans liv. Jag lämnar det där. Tips: Ni kan snart låna den på Högskolebiblioteket (strax färdig).
• hopp-om-att-det-aldrig-är-försent-för-musikskola: Off the records gitarrkurs. Snart i ett vardagsrum hos någon av oss.
• stanna-upp-och-se-alla-vackra-nyanser-i-vår-fragmentiserade-vardag: Höstlöv, klar luft, ännu inte alltför kalla vindar över Vättern. Hösten har sin charm. Drick en kopp varm choklad, ta på dig ett par raggsockor. Förbanna inte mörket, tänd ett ljus för f-n.

Fredagsfika

Ännu en kväll har Off The Record tillbringat sin tid i fotöljerna på sitt favoritkafé med var sin kopp kaffe i handen. Som stammisar är det ju rabatt som gäller och som vanligt är det tankar om livet och om framtiden som står på samtalstapeten. Snart är det dags för Off The Record att skriva ner och spela in sin hyllningslåt till vår kära favoritkaféägare.
Off The Record loves you Johan!

Lysande Håkan!

(en något sen resension av nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått)

Det är få artister som lyckas beröra mig så med deras musik som Håkan. Jag vet inte hur han gör det och spelar ingen roll, det är bara så förbaskat bra! Energin, viljan, värmen och den totala närvaron i hans låtar gör att han sjunger rakt in i mitt hjärta! Detta är jag naturligtvis överens med ungefär hälften av Sveriges befolkning för som vanligt delar Håkan Sverige i två läger. Antigen älskar eller så hatar man karl'n! Jag tycker dock synd om de som ännu inte sjungit ”en vän med en bil” ihop med sina bästa polare på ett svettigt dansgolv glada som popcorn.

Någon beskrev ” nåt gammalt, nått nytt, nåt lånat, nåt blått” i jämförelse till Håkans andra skivor och liknade dem vid en helkväll där ”känn ingen sorg… ” är förfesten till en vild kväll på stan. Ser man denna liknelse så landar helt klart ”nåt gammalt, nått nytt, nåt lånat, nåt blått” rätt ner i söndagens huvudverk och verklighet.

Många låtar handlar om brustna hjärtan och känslor som inte vill dö, men inte heller kan leva. Något som han sjunger om på förra skivan i ”Brännö Serenad” (på väg hem från festen i besvikelsens gryning, om man ska följa fest temat). I ”nåt gammalt, nått nytt, nåt lånat, nåt blått” har gryningen blivit till morgon och det är dags att gå vidare, lyssna på ”Går vidare”.

Låt nr fyra ”Jag vill ha Allting” börjar på vad som låter som en tågstation och fortsätter sedan ut med taktfasta hjärtslag längs ett spår där hopplösa relationer efterlämnas vid var station tåget stannar vid. Kompositionen är så vacker, kärleken har sviket mig allt för många gånger viskar Håkan.

Håkan presenterar här några låtar som hade passat som soundtrack till de där hopplösa stunderna när man inser att den man älskat är förlorad och man tycker så förbannat synd om sig själv. Det handlar om omöjlig kärlek och brustna hjärtan, men med en insikt av att tåget faktiskt rullar vidare (mot nya klubbland)

Slutbetyg: RRRRR

Sentimental som få...

Fick häromdagen en sentimental whiplash. Vi som är födda på 80-talet minns med säkerhet när vi som barn gick till kiosken för att inhandla en cola-calippo. En typ utav isglass utan pinne (bör nämnas för de som inte tillhör 80-talisterna). Glassen värmdes sedan upp för att krossas till en brun massa. Mmm - som sammet för strupen. Nog om detta, ni vet vad jag talar om - denna gudabenådade iskreation. Tack GB.

80-talisternas inköpslista:

-Nötcreme

-Champion hood (Alternativt Fila)

-Mummelbyxa (man-ser-att-läpparna-rör-sig-men-man-hör-inte-vad-dom-säger-byxa) Alltså ett tjejplagg.

-Nintendo 8-bit (följt av sega 16-bit, tack gud för sonic!)

-Banana skids

-Sura "S"

-Egen "hemmanyckel" (antagligen den största dagen i mitt liv)

-Dunjacka (modell megalarge och gärna i en kulör som till och med blinda ser)

Nu nalkas ännu en kväll

Nu är det dags för sittning igen. På något sätt så är det till viss mån uttjatat. Snart tre år av sittningar. Ändå så pirrar det någonstans långt där inne. Att få bli barn på nytt igen och leka, för sittningar en en sorts lek.

Samtidigt känns det som det är en stor övning inför vuxenlivet, middag sittandes vid bord. Vuxenfester. Vanligtvis när man festar, springer man runt som en iller mellan kök, soffor, sängkanter eller korridorer. Alla skall man hinna mingla med. På sittningar sitter man där, med samma personer, i två-tre timmar.

Vi kan ju tacka högskolans traditioner för att vi inte har förnedringsteman på våra sittningar som så många högskolor (LÄS: dagis) har. Jag har en kompis vid Chalmers, där tvingas man klä av sig, göra helikoptern, ta på andras könsorgan och supas aspackad. Kul!

Skål, så ses vi i dimman så lär vi återkomma med ett flertal eftertankar till festen och kanske till och med bilder.

Nostalgi

På tal om polotröjor som tidigare togs upp. Den kommer med modet, i vågor, så lite nostalgisk blir den allt. Nu har jag ingen speciell relation till polotröjan och det är inte den jag ska ta upp.

I helgen som gick tog jag ledigt från Off the Record och begav mig till mina gamla jaktmarker. Ett bra tag hade gått sen jag hälsade på mina nära senast (innan insparken) så denna helg passade ypperligt för detta ändamål. Det var innan jag fick reda på att resterande Off the Record festade på ganska rejält lördagskvällen. Nu ångrar jag inte detta ändå. Att komma hemhem kan ibland vara lite dystert. Med andra ögon ser man på platsen som om tiden stått stilla. Folk knegar på och de dystra dygnsrytmerna rubbas inte av ens medelstora inträffanden. Det låter väldigt nedstämt och är den bittra sanningen. MEN, det är inte heller detta jag ska ta upp. Det kan göras vid senare tillfälle. Nu till nostalgin.

Hemma finns det stora lugnet, här kan man bara vara. Det finns en sån ”komma ifrån” känsla som gör lite semester av det. Även om det blir lite larvigt så kommer man in i det gamla levernet. Man träffar gamla kompisar, man gör sånt som var så självklart innan flytten och just denna helg kändes det så bra. Oftast uppskattar man inte händelser förrän i efterhand men nu tänkte jag verkligen efter medan sakerna gjordes och jag saknade verkligen detta. Såhär i efterhand räcker med dock med små doser då och då (studentlivet är toppen). Det som klarades av i helgen var skogspromenad med hunden, kompisvisit och fotbollstittande (sve-spa), besök hos mormor och en kall utomhustitt på min moderklubb i fotboll, Myresjö IF (blev 1-1 mot Hässleholm).

Även om jag frös under fotbollen så njöt jag, påminnelsen om barndomen då jag inte missade en enda hemmamatch gjorde att jag satt med ett leende på läpparna trots spelets begränsningar. Har också dåligt samvete för att inte ha sett en match tidigare under årets säsong. Skogspromenaden gjorde även sitt, fritt från avgaser strosar man runt på grusvägen. Man känner vinden bita lite i kinden, den gamla vovven tar sina sedvanliga avstickare in bland granarna. Det är ljust när man går, mörkt när man kommer hem, som man inte egentligen märker förrän man kommit in och ser ut genom fönstret. Terapi i sin renaste form enligt mig. Att träden och dess löv också står i olika färger gör bara det hela vackrare.


Kontentan av detta är inget speciellt förutom en uppmaning om att njuta i ögonblicket och passa på att må bra av saker som känns så självklara att de inte reflekteras över alls medan de bara blir en del av vårt stora minne. Njut av det lilla.

Modefrågan?

Polotröja - känns den inte lite på gång nu ändå, detta efterlängtade plagg?

(Cheap Monday - Rollerneck pepita thin polo)

Bilda opinion!

Detta är en protest!
Fram o tillbaka, risiga dekaltrimmad fanskap!
Dessa demoner! Bensinslukande miljödestruktiva monster!

Varför ska trafik på Barnarpsgatan få härja fritt!?
Vad är nöjet med att riskera att ha ihjäl någon?
Någon som inte hinner ta ett steg tillbaka,någon...
Jaa, någon. Kanske din bästa vän!
Off the Record ställer sig bakom kampen - gör om Barnarpsgatan till en blommande mötesplats för miljöbevarande och människoälskande vänner!

Återstoden av dagen

I dessa tider när höstens mörker täcks över vårt lilla samhälle och skolårets sista år sjunger på sin sista vals, så börjar våra tankar om framtiden att ge oss en deprimerande och vemodig blick. Detta på grund av att de flesta av oss ska bege sig till främmande vidder och där läsa sin sista termin. Inte är problemet i sig för att vi ska resa bort, för detta i sig är ett stort livsäventyr, utan för att vi känner att det inte finns något för oss att återvända till.

Man behöver ett mål, nåt att komma hem till när skolan är slut och innan alla försvinner. Ett projekt av nåt slag. Det här är Off the Records lilla plan:

Basen för vårt nya liv blir Göteborg där en stor lägenhet med plats för ett flertal glada kamrater kommer att införskaffas. Samtidigt behöver vi också en syssla att ägna sig åt när vi inte hänger på den lokala puben och pratar om våra äventyr. Denna lilla hobby blir ett båtbygge som är ämnat till vår stora jorden-runtresa som i denna stund inte är planlagd i detalj. Tillsvidare blir det att försöka överleva från vemodighetens starka grepp om livet.

Onsdagen i bilder

På väg mot Jake, mötte jag upp Hägg i kvarteret Preussens port. Jag frågade, har du med dig din kamera? Svaret blev nej, men det har du va?

Och där blev jag automatiskt kvällens mingelfotograf. Fan? Eller? Inte skötte jag mitt jobb direkt bra. Fotografen söp sig full, mums. Här kommer det ögongodis jag lyckades fånga.

Mingel från festen:



Från vänster till höger:
1. Allmän vimmebild, 2. Adam, stilig och nyklippt närvarade, 3. Poserande brudar fanns det också, 4.

Givetivs fanns det också våld på festen, det var våra älskade f.d. nollor, numera MKV1:or som stod för den.



Vänster; Cissi hade träningsvärk, sjukt mycket, det användes till hennes nackdel, då hon gång på gång blev fetägd.
Mitten; Pär är i farten, våldsam som fasen, med flaskan.
Höger; Danne påstod sig gång på gång ha en bomb i sin väska.


Kvällsutvärdering? Kortfattat: En lyckad kväll.

Off the Record,

Ibland kan det vara skönt att göra saker lite "off the record" - slänga ur sig ett dåligt skämt, nynna falskt på en Håkan melodi eller varför inte dansa o hoppa runt som ett glatt popcorn - och bara för att man mår bra av det!
Saker behöver inte alltid tas på sådant stort allvar, och ofta är känslan för något viktigare än att faktiskt vara duktig på det man gör!

Off the Record gör lite allt möjligt.. spelar musik, badminton o mycket mer! Vi gör inte allt särkilt bra, men vi gör det med känsla - och med en glädje för vad det är!

Jake

(mycket känsla här!)